tisdag 6 mars 2012

Stress

Tänk att ens ungar är så känsliga och mottagliga att de reagerar direkt om jag är stressad.

Idag hade vi bråttom då jag skulle iväg på föräldramöte på dagis och de skulle vara hos Sofie. Då började det redan när jag hämtade de efter jobbet - då sprang de i väg längst bort på gården och hade ingen brådska. Väl hemma så hade jag en miljon saker att bära så de fick hjälp till att bära. Då bryter den lilla arga ihop och får ett hysteriskt utbrott som slutar med att hon kissar ner sig. Och allt annat i hennes omnejd. Så då var det bara att stoppa henne i duschen och slänga allt (inkl skor) i tvätten. Sedan försöka laga middag medan de två försöker slå ihjäl varandra. Ut kommer slutligen Indra storgråtandes över att Isolde har dragit henne i håret vilket den stora arga avslutar, genom att sparka henne och skrika åt mig. Så då åkte hon ut. Fortsatte med mitt tappra försök att laga mat och hålla de i sär. Sedan slänga i oss maten, på med pyjamasen och rafsa ihop tandborstar och iväg till Sofie. Puh. Och jag hann. Men det var ett lysande exempel på hur man inte ska göra. Och på hur dumt det är att stressa med barn i sin närvaro.

Kanske jag rent av lär mig något på kuppen... :)

Skickat från min iPhone

Inga kommentarer: