För några veckor sedan låg Andreas däckad med migrän och lördagens festligheter fick skjutas upp.
I torsdags kväll tyckte jag mig ana något skumt med andningen. Var liksom torr i halsen och la mig tidigt. Typ.
Vaknade på fredagen och mådde inte hundra. Åkte med ungarna till dagis där jag ventilerade min känsla för att sen landa på kontoret. Där jag inser att nej, jag mår nog inte bra. Frös som tusan och kände mig lätt yr. Bylsade på mig kofta, halsduk, mössa och filt (sjukt nog har jag det på jobbet liggandes för det ofta är svinkallt) men frös ändå. Gjorde klart små nödvändiga ont och sen avlägsnade jag mig i en alvedondimma hem mot sängen.
Och där blev jag i princip liggandes tills nu. Söndag kväll. Har förvisso varierat mig till soffan, både höger och vänster sida, och fåtöljen. Men majoritet sängen. Både min sida och Andreas sida. Han blev förpassad till en madrass på golvet i ungarnas rum. Så jag fick ha mina feberfrossor för mig själv. Så nu X antal timmar senare är det enda som kvarstår en seg och äcklig hosta. Jag pimplar ungarnas hostmedicin i hopp om att mirakulöst bli av med den. Men borta är febern och tack och lov för det.
I lördags gick jag således miste om en tjejfest med grannarna och det grämer mig. Jag är alltid med! Och nu fick jag erkänna mig utslagen, utmattad och helt orkeslös. Kom ingenvart. Åt ingenting. Drack desto mer vatten och te och sov kopiösa mängder. Men jag tror att det gjorde susen för jag känner mig nästan helt frisk!
Halleluja!!!
Skickat från min iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar