Snökaos

Det pratas alltid om detta snökaos så fort det börjar snöa.
Igår hade vi en diskussion på jobbet och jag bräschade om att man minsann får planera sitt liv så man kommer i tid och man kan inte alltid skylla på att det snöar liksom.

Och vad händer?
Imorse när jag gick upp var det vitt överallt. Men det såg inte så farligt ut så jag gick ut strax efter sju för att hinna i tid till jobbet och så. Jag borstade bort en halv meter snö från hyrbilen (det är en annan historia) och skrapar rutorna och backar ut från uppfarten... och sen då?

Jo. Jag fastnar naturligtvis. På åkerhelvetet utanför. Och kommer verkligen ingen vart. Varken fram eller bak. Så jag går ut och hämtar snöskyffeln och börjar skotta fram bilen. Till ingen nytta.

Till saken hör att vår granne Stig brukar alltid skotta vår väg tidigt i arla morgonstund när det snöat men det hade han inte gjort idag. Så där stod jag med snö hela grusvägen bort till stora vägen och kom ingenstans. Suck.

Jag ringde min chef som erbjöd sig att hämta mig och jag började skotta en väg från huset och ut till stora vägen så jag åtminstone inte skulle bli så blöt om benen. Då när jag skottat gången klart kommer en annan granne, Joakim, men sin traktor och undrar om jag kört fast? Joooo.... det hade jag ju. Så han var så gullig och skottade hela vägen och skottade loss min bil (hyrbil) så jag kunde komma iväg till jobbet ändå. En timme sen men bättre det än inget.

Så där fick jag som en bumerang tillbaka i huvudet för att jag gnällde på folk som skyller på snön.

Dagens lärdom; kasta inte sten i glashus! Eller ropa inte hej... Eller något annat finurligt ordspråk.

Nu ska jag tillbringa mig åt ett annat; skjut inte upp det du kan göra idag till morgondagen. Hur gärna jag än hade velat...

/Jenni