Jag pratade med en vän idag och fick reda på att hon och hennes man har gått skilda vägar. Vi pratade en stund och även om detta beslut är rätt på alla sätt och vis, så lämnar det inte mig oberörd.
Jag kan inte låta bli att tänka scenariot där jag själv spelar huvudrollen och det känns så gastkramande och rysligt att jag nästan inte vågar tänka så långt. Ändå måste man nog vara jävligt medveten om hur skört livet är. Hur ofta det inte alltid blir som man tänkt sig. Hur olika livets vägar kan te sig. Hur lätt det är att man växer ifrån varandra. Hur lätt det är att man glömmer bort varandra i den grå vardagen. Hur många det är som faktiskt delar på sig. Alla dessa om som plötsligt invaderar mitt undermedvetna.
Jag vet att min vän har gjort rätt val och jag stöttar henne till 100% och samtidigt satte det igång en liten väckarklocka hos mig att visa finaste Andreas hur mycket han betyder för mig och inte glömma bort varandra när vardagens grus i hallen och tjat om mat naggar en lite i kanten.
Livet är för kort för att slösas bort!
/Jenni
2 kommentarer:
Usch och fy.. inget roligt men det händer rätt så ofta att man växer ifrån varandra!
Evelina jag vet, men det blev så påtagligt när jag satt och pratade med henne... usch och fy som sagt!
Skicka en kommentar