När Isolde började på dagis så fanns det en pojke i hennes grupp som heter Lucas. Och Isolde och Lucas fann varandra och var fina vänner och när han i höstas bytte dagis från Kronan till Bäckaslöv, så var det stor sorg hos båda. Men vi försökte ändå få till några träffar så de fick träffas.
Tiden har gått och Isolde har pratat om Lucas lite då och då, och så i söndags träffades de på ett kalas och det var glädje och lycka för de båda. Så då bestämde vi att de skulle få leka i dag, fredag, och idag efter dagis och jobb så åkte vi dit och de lekte och hade så kul.
Tänk att de, trots att de inte ens är fyra, kan tycka så mycket om varandra och leka så fint. Trots att de inte setts så mycket på sista tiden, så var det som att tiden stått stilla och de fortsatte leka ungefär.
Precis så är det ju med oss vuxna och vänner. Även om man inte ses så ofta, så vet man när det är äkta vänskap, för då känns det så naturligt när man väl träffas och man tar vid där man slutade.
Det är så underbart att se detta även hos mina barn....
Gullungar!
/Jenni
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar