Ikväll var det dax för ny dramatik i byn.
Eller i alla fall i vårt hus.
Andreas var ute och skottade och vi tittade på Bolibompa med Helen i lugn och ro.
Då ringer det på dörren.
Och Isolde springer dit för att öppna glad i hågen.
Jag går efter för att se vem det är.
Jo, där står en man.
Som frågar om han möjligen får låna toaletten.
Och vad ska man säga?
Ja visst, kom in, svarade jag.
Då förklarar han att gärna vill dricka lite vatten också om det gick för sig.
Och torka näsan.
Och ringa ett samtal till sitt boende.
Ja för till saken hör, är att denna man såg lite läskig ut. Konstiga ögon och sen vinglade han som att han vore berusad. Men han är alltså utvecklingsstörd och inget annat.
Så han klär av sig ytterkläder i lugn och ro. Dricker vatten. Torkar näsan. Går på toaletten. Och därefter ringer han till boendet och beskriver var han är. Därefter får jag prata med personalen och ge mitt nummer och de lovar att hämta honom.
Han har gått från Dänningelanda och förbi vårt hus innan han vände och kom hit. Säkert en promenad på 5 km. I mörker och ruggigt väder.
Medan han väntar på sin skjuts, slår han sig ner i vår fåtölj och busar lite med barnen. Som blev överförtjusta och Indra satt dessutom i hans knä och ville upp igen... Väldigt roligt eftersom hans uteseende var lite avskräckande i vuxna ögon sett. Men det hindrade inte barnen som skrattade och busade, och han tyckte nog att det var roligt också.
Sen ser vi hur en bil kommer körande och parkerar. Men det kommer ingen och ringer på. Då ser vi hur Andreas (som skottade som sagt var och inte visste om detta) pratar med mannen i bilen och förklarar att han kört fel. Detta kunde ju inte vara rätt hus. Så jag öppnar dörren och ropar, att detta är visst rätt, vi har besök! Andreas stackaren fattar ingening, vadå besök, menar jag mannen med bilen? Är jag helt störd? Men så kommer de till dörren och där står vår gäst och väntar snällt.
Sen klär han på sig och vi säger adjö och barnen vinkar glatt.
Åt vår nyfunne "vän", kvällens besök - Torny!
/Jenni
2 kommentarer:
Shit det var modigt av dig... vette katten om jag vågat släppa in honom i mitt hem!
Nej det var lite halv-olustigt. Men sen å andra sidan så hade man ju gärna hoppats att bli insläppt om det gällde en själv. Svår balansgång där..
Skicka en kommentar