Ibland pallar jag inte vara en sån där pedagogisk och duktig mamma och det är vid de tillfällena som jag skriker och gormar helt i onödan... efteråt har jag lite dåligt samvete men i stundens hetta är det ganska skönt.
I kväll hade vi en sån stund. Isolde skrek och grät, sparkade och fäktade om vartannat och tills slut så rann min bägare över och jag sa till henne att om hon fortsätter skrika så högt så skriker jag tillbaka. Helt opedagogiskt och inte bra någonstans. Men sagt och gjort, jag skrek skithögt, och det enda vi fick ut av det, var att jag nu har ont i halsen. Fast jag bara skrek någon sekund. Suck.
Sen gick det över och vi blev vänner igen. Och nu sover hon. Skönt.
Men musten gick lite ur mig, och jag känner inte för något. Men jag har tusen borden. I alla fall tusen skulle vara bra om...
Får se vad det blir av det hela.
/Jenni
3 kommentarer:
Men du... ibland kan det faktiskt ge barnet en tanke om hur de beter sig genom att göra precis samma sak! Nu kanske hon lärde sig att det inte är så trevligt att vråla så där!
Och jag ska återkomma om datum... det blev lite mycket helt plöstligt här!
Ja.. jag hoppas att det var lite effektivt även om jag inte tror det faktiskt. Men tack för pepp!
Återkom du när du hittar en dag som passar av mina alternativ!
Ha ha ha... du när jag jobbade på föskola så hade vi en föreläsare (handlade om att föräldrar idag har svårt att sätta gränser och våga säga nej till sitt barn) som berättade att hennes barn hade börjat skrika i affären vid godishyllan, då hade hon lagt sig på golvet bland och börjat vråla likadant! Barnet hade slutat vråla och tyckt hon beteede sig puckat! Har till och med för mig att hon i fråga var psykolog... :)
Skicka en kommentar