23. Jag – år 2350

Att sia in i framtiden är inte min grej. Jag älskar ju att planera men att sia är en helt annan sak.

Att dessutom föreställa sig själv år 2350 är helt stört omöjligt.
Kan inte ens räkna ut hur lång tid det är tills dess. Låter som en hel evighet i alla fall.

Jag vet att jag är död.
Jag vet att mina barn är döda.
Jag vet att alla jag någonsin träffat och lärt känna är döda.

Så kort och gott så vet jag bara att vi alla är döda.

Vad jag däremot inte vet är ju vad som händer när vi väl dör.
Eller jo jag vet ju att vi inte längre finns på jorden som den vi är under tiden vi lever, men annars då... Tänk den som kunde svaret på den frågan!

/Jenni

Spontanitet när den är som bäst

Ida ringde på jobbet och vi kom snabbt fram till att det var alldeles för länge sedan sist vi sågs. Då är det härligt när agendan är tom (för en gångs skull) och man kan vara så spontan att man bokar en date samma dag!

Sagt och gjort, efter jobbet packade jag in ungarna i bilen och körde hem dit där det serverades nygräddade våfflor med olika tillbehör!

Vilken lyx och vilket mys mitt i veckan!
Isolde och Viggo lekte så fint, som vanligt, och Indra och Iris lekte på varsitt håll medan jag och Ida kunde sitta och prata hela tiden.

Väl hemma igen så var det på med pyjamas och borsta tänder och så i säng för de två små och nu sitter jag vid datorn och bloggar (som vanligt) istället för att göra en massa annat som jag egentligen borde (som vanligt)...

Men imorgon är en annan dag!

/Jenni

PU-samtal

Med si så där en minuts framförhållning, så fick jag veta att ett PU-samtal var på gång!

Tur var det väl då att jag förberett mig lite mentalt innan under några veckor där jag samlat på mig lite feedback, tips och idéer kring vardagen på jobbet.

Det var ett bra samtal och jag kände mig väldigt positiv och glad efteråt.
Vi var rörande överens om allt faktiskt. Dels hur jag ligger till kunskapsmässigt och även på det mer sociala planet. Dessutom fick jag briefat lite om hur man skulle kunna spara pengar/tjäna tid/spara på miljön med enkla åtgärder och lite annat smått och gott.

Positivt var även den feedback jag fick gällande min prestation. Chefen är nöjd med min insats och det är ju alltid roligt att höra!

/Jenni

Red sox?

No randiga socks!

Jag har ju äntligen avslutat tjocksockorna till Isolde.
Som kanske blir till Indra.

Ikväll på syjuntan stod jag i valet och kvalet om vad nästa projekt skulle bli.
Tror ni inte på fan att jag väljer tjocksockor. IGEN!!!

Denna gång till Indra.
Eller som kanske blir till Isolde...

Det beror ju på alla fötter som är i omlopp.
Vem kan ha vad och när?

Nu är i alla fall projekt tjocksockar avslutat.
Och påbörjat.

/Jenni

Soppmiddag

Sofie och barnen var här på middag och jag körde en favorit i repris i dubbel bemärkelse.

Soppa!
Och inte vilken soppa som helst, utan the Fisksoppan!!!

Som alltid lika trevligt och barnen lekte så fint. Emellanåt :)

/Jenni

22. Om jag fick bestämma allt

Oj oj som världen skulle sett ut då.
Mycket som skulle blivit bättre men säkert mycket som skulle bli sämre också som en konsekvens av mina förbättringar.

Men om jag fick bestämma allt här hemma så skulle vi ha hur mycket böcker och skivor som helst. Och massor med saker skulle köpas spontant och oigenomtänkt. Vidare skulle vi aldrig städa då det är totalt överskattat. Vi skulle bara äta vegetarisk mat med inslag av fisk och skaldjur så klart. Vi skulle köpa allt second hand. Eller förresten, det skulle vi nog inte alls. Men vi skulle köpa ännu mer begagnat. Vi skulle byta bil när andan föll på även om det vore oekonomisk och dumt. Vi skulle nog ha en motorcykel och en husvagn. Säkert lekstuga och ett gigantiskt växthus. Vi skulle äta godis mitt i veckan och slarva med maten titt som tätt. Vi skulle ha flera katter och flera hundar, för de är ju så gulliga... kanske någon kanin, marsvin eller hamster också. En massa vilda djurbebisar också i någon gömma skulle jag tro... Vi skulle nog ha ett och annat sommarhus här och där och flänga hit och dit varje kväll och varje helg. Året runt. Vi skulle alltid ha folk här och inte ha en lugn stund.

Så med andra ord är jag rätt glad att det inte är jag som bestämmer allt här hemma. Även om det kanske kan verka så ibland...

/Jenni

Kundbesök

Idag har jag åkt tur och retur Dalstorp med en mellanlandning i Anderstorp.

Jag har varit på kundbesök och det avslutades med en lunch.
En av de sämre luncherna i hela mitt liv faktiskt.
Torra, hårda, sega falafelbollar. Suck.

Men mycket trevliga kunder som jag kommer samarbeta mycket med framöver!

/Jenni

Årsmöte + konstituerande styrelsemöte

Då var årsmötet avklarat.
Och det konstituerande styrelsemötet också!

Jag tackade ja till fortsatt förtroende som vice ordförande och lämnade över min roll som marknadsansvarig till Isabelle (fast jag ska ändå vara med som coach vid sidan).

Andreas jobbar kväll denna veckan så jag släpade med barnen och det gick så bra så. De fick packa ner varsin bok plus sina gosedjur och sen tog jag med två äpplen också så det höll dem sysselsatta nästan hela mötet. Det var lite pauser för spring och babbel där emellan också.

Efter mötet bjöds det på semla och kaffe och därefter hade vi ett kortare styrelsemöte som sagt.

Skönt att det gick så bra med ungarna i släptåg och bra att jag kunde vara med. Det känns bra när man ändå sitter i styrelsen att åtminstone vi dyker upp!

Nu nya aktiviteter på gång i vår vad gäller VIM!

/Jenni

21. En önskan om något andligt

För mig är andlighet något väldigt odefinierbart och ogreppbart.
Inte så att jag inte tror på det eller att jag tycker det är konstigt eller märkligt. Utan mer att jag själv inte riktigt har funnit det där djupa innerliga andliga som en del säger sig ha funnit...

Kanske är mitt nirvana längre bort än så?
Kanske har jag inte gåvan?
Kanske har inte min tid kommit för det andliga ännu?
Kanske är jag inte mottaglig?
Kanske har jag inte tålamod nog?
Kanske är jag fel person för andlighet?
Kanske jag redan är andlig?

Det finns ju inga svar och således väldigt många frågor.

Oavsett, så tror jag att det kan vara bra med en släng andlighet lite då och då. I den form som man själv känner passar in i livet just där och då. Kanske är det en stunds avslappning framför tv:n där man kopplar bort alla måsten i vardagen. Eller så är det lite meditation där man lyssnar på avslappningsmusik eller bara sjunker in i sig själv. Någon kanske yogar och hittar ett inre lugn där. En annan springer fort och glömmer allt som är runt omkring.

Jag har min lilla andlighet på olika sätt. Jag försöker slappna av med att läsa, sticka, vila, titta på tv, gå ut och gå. Men samtidigt så kan jag ligga på spikmattan och verkligen koppla bort allt. Meditera har jag ännu inte gett mig in på djupare än djupandning men där har jag mycket att lära det inser jag ju.

Så mitt motto är; in med en släng andlighet i vardagen så känns livet kanske lite lättare där och då!

/Jenni

BVC

2 1/2 - årskontroll för Indra som fick godkänt i hela protokollet.

12 kg och 86 cm lång.
Pratar - what else is new?
Motorik - check.
Förstår - check (skulle förstå en massa och det gjorde hon).
Bollsinne - check.
Ritar - check.

Sen drog hon till med lite 4-årskontroll frågor också där hon rabblade alla färger, så då var det check där med!

Duktig liten skrutt jag har!

/Jenni

Kiviks Hotell

(bild lånad från Hotellets hemsida)

Kiviks Hotell var vår slutdestination och jag är sååå nöjd!!!

När vi anlände så började vi med att slappa på rummet en timme och delade en flaska mousserande så länge.

Sedan bjöds det på kaffe/te och hembakta chokladmuffins i restaurangen.

Efter det gick vi ner till spa-avdelningen och bastade och bubblade lite.
Sedan lite mer slapp på rummet (och ännu mer mousserande..) innan vi gick ner till restaurangen igen för att avnjuta vår trerättersmiddag.

Oj oj oj oj oj så gott.


Meny såg ut som följer:

Förrätt

Consommé, pocherat ägg och gröna-ärtor puré - Jenni

Foie gras och svamp-risotto - Andreas


Varmrätt

Hälleflundra, kallt och varmt, muscadetsås - Jenni

Black Angus ryggbiff, tomat och timjanfluid, fondant potatis och charlottenlök och rödvinsås - Andreas


Dessert

Valrhona chokladmousse med ingefärapocherat päron - Jenni

Sticky toffee pudding och Kiviks äpplemustglass - Andreas


Och det var SÅ gott! Helt otroligt fina smaker och kombinationer och när middagen var avslutad, stupade jag i säng. Mätt och hur nöjd som helst.

I morse åt vi en lång härlig hotellfrukost med utsikt över det vackra havet. Sedan slappade vi på rummet ett par timmar, innan vi checkade ut. Sedan tog vi en promenad bort till Vitemölla som ligger ett stenkast bort. Det var en härligt uppfriskande promenad i det underbara vädret.

Sedan körde vi sakta hemåt genom Skåne, Blekinge och slutligen Småland!

En underbar helg...

/Jenni

Nu åker vi!!!

Jag älskar överraskningar och idag, om bara en halvtimme, så styr vi kosan mot hemlig destination.

Det är årets största händelse. Varje år vid denna tiden så åker vi iväg utan barnen för att fira oss!

Som traditionen bjuder så är det finaste Andreas som ordnar med suprisen och sedan får han vänta till sin födelsedag då jag ordnar en helg!

Off we go!!!

/Jenni

Bröllopsdag

Det är vår bröllopsdag idag!
3 år som gifta.
5 år som ett par.

Det har gått i ett rasande tempo och jag njuter av varje dag.

Det var den 25:e mars 2006 som vi träffades för första gången och sedan dess har vi varit oskiljbara.

Ulf Lundell och kärleken förde oss samman men här är en annan fin hyllningslåt till oss:



/Jenni

Full tank

I går var jag hemma hos Jenny och vi fick även fint sällskap av Betty.
Vi stickade - och jag fick banne mig klart (nästan) tjocksocka nummer två av två - pratade och åt smaskig middag som Jenny svängde ihop.

Det är så lyxigt att få vara iväg en kväll mitt i veckan och inte behöva tänka på mat och vardag utan bara träffa fina vänner och prata och skratta ihop. På så sätt så laddar man batterierna som den fåniga klyschan säger. Jag skulle vilja kalla det att tanka på tålamodstanken lite så man orkar med stressiga morgnar, tokbryt från ilskna barn, borttappade vantar, panik över matlagning, veckohandling, idioti på jobbet, dårar i trafiken, sjuka byråkrati-instanser och annat som utgör ens vardag.

Så nu är tanken full för en vecka framåt!
Och imorgon bär det av till hemlig destination med finaste Andreas...

/Jenni

20. En önskan om något materiellt

Jag är inte något stort fan av materiella ting men ändå är huset överfullt av saker till förbannelse.

Hur går den ekvationen ihop?

Och även fast jag knappt inte vill erkänna det, så är jag svag för att handla saker. Ibland. När det är något som jag vill ha. Eller behöver. Och ändå har vi inte mycket i jämförelse med andra. Och ändå har vi hur mycket som helst i jämförelse med andra.

Det är ju just det. Att jämför man sig med andra så hamnar på man på olika nivåer på skalan.

Men jag har en önskan just nu om något materiellt. Och detta är inte ens något som är till mig personligen utan till barnen. De har pratat om en lekstuga i två år. Eller snarare så länge som Isolde har haft talets gåva... hon frågade Andreas nu vid middagen när han skulle bygga deras lekstuga och hur lång tid det skulle ta...

Hon efterfrågade en studsmatta men kom sedan på (då vi nämnt det tidigare) att den kostar ju så mycket pengar att vi inte ska köpa en sådan. Men det gjorde ju inget för pappa ska ju ändå bygga en lekstuga...

Så jag skulle väldigt gärna vilja ha en lekstuga här på ett eller annat sätt. Den behöver inte vara stor. Inte heller ny. Inte heller särskilt fin. Det enda som behövs är fyra väggar och en dörr. Något fönster kanske också är roligt. Men annars så är kraven låga. Vi får väl se vad världens bästa pappa kan snickra ihop i sommar... ja alltså barnens pappa. Min är ju död och begraven. Tyvärr. Annars hade han lätt åkt på projekt snickra lekstuga. Han byggde ju vår stuga utanför Hudiksvall så han hade lätt kunnat hamra och spika till en liten stuga till barnen.

Så en lekstuga är min högsta önskan just nu.
Kanske för att jag aldrig hade en själv under min uppväxt...

/Jenni

Home delivery

Idag fick jag mina efterlängtade fröer och lökar!

Jag hade beställt av en kollegas dotter följande:
Grönkål
Purjolök
Palsternacka
Rödbeta
Plocksallad
Blekselleri
Spenat
Sockerärtor
Persilja
Lejongap
Luktärt
Dahlia
Ranunkel

Så nu är det bara för våren att sätta fart!
Blekselleri ska ner i jorden snart - försås dvs här inne...

Åh vad jag älskar denna tiden på året!

Lycka lycka lycka!!!

/Jenni

Grrrrr.....

Jag har haft en skitdag och har varit arg som ett bi!!!

Förhoppningsvis kommer jag vara lite gladare efter lite mat och på det lite zumba!

Äntligen!

/Jenni

LABC

L = Livsfarligt läge
A = Andning
B = Blödning
C = Cirkulationssvikt

Summa summarum av min kväll.

5 inblås
30 kompressioner
2 inblås
30 kompressioner
2 inblås
30 kompressioner..................

5 ryggdunk
5 buktryck/heimlisch manüver
5 ryggdunk
5 buktryck........................

Måtte jag aldrig behöva nyttja mina uppfräschade kunskaper inom Hjärt- och Lungräddning...



/Jenni

19. Min ärlighet

Att vara ärlig är ganska lätt när man inte har så mycket att dölja.
Men visst, ibland är det svårt att vara helt ärlig och ibland är det svårt att låta bli att var för ärlig. Det är en balansgång som med mycket annat i livet.

Jag skulle nog kunna kalla mig själv för ärlig. Jag har hög moral vad gäller arbetslivet. Jag försöker vara ärlig gentemot mina vänner och mina nära och kära. Tycker jag något, så försöker jag förmedla budskapet vidare utan att för den saks skull såra andra på vägen. Ibland anser jag att det är bättre att vara mindre ärlig när det gäller något som jag tror bara skulle göra motparten ont och inte vara till någon nytta. Men i det stora hela är jag ärlig. Och lite naiv.

Jag har uppriktigt svårt att fuska eller luras. Jag tycker det är så innerligt fel att inte göra rätt för mig och mår liksom dåligt om jag någon gång krossar linjen och halkar över på the bad side.

En gång, för länge länge sedan, så ringde jag in till jobbet och låtsades att jag var sjuk. När jag i själva verket skulle vara hemma med den stora kärleken. Jag var ju drabbad av kärlekssjuka och kunde bara inte gå till jobbet. Men för säkerhets skull, och för att döva samvetet något, så förankrade jag även detta hos kollegan och vännen. Som om att det skulle göra saken mindre fel och rättfärdiga mitt val helt enkelt. Hon tyckte jag gjorde rätt. Och visst, men facit i hand, så var det väl inte hela världen. Men till och med en sådan oskyldig liten sak har jag svårt för. Det blir för jobbigt i längden.

Tur att det inte händer oftare då...

/Jenni - i ärlighetens namn

Finfrämmat

I fredags kom så äntligen den bästa Camilla hit!
Det var länge sen sist. Ja inte sen vi sågs, men sen hon var här, men det var lika trevligt och mysigt som alltid!

Vi lagade favoriten just nu (just det, laxlasagnen...) och drack lite vin. Sedan frossade vi i spicy cheese doodles framför Sex and the City (filmen som jag ännu inte hade sett) innan vi stupade i säng.

Lördagen skulle vi egentligen ha spenderat på stan, men då Isolde visade upp sig från sin bästa sida. Not. Så stannade vi hemma. Och lyssnade på en timmes skönsång i form av gallskrik från en dryg unge. Men det var mysigt trots det. Lite lek med barnen, lite lunch, lite tv-spel och sen iväg och handlade på eftermiddagen. Sen kom Per, Jill och barnen hit med pizzor till alla, och vi drack vin och pratade och skrattade i flera timmar.

Idag har vi varit ute lite i det underbara vårvädret. Jag har pluggat en del och sen har vi haft besök av Daniel, Lina och Helen också. Helstekt lax i ugnen och potatis fick avsluta besöket innan vi skjutsade Camilla till tåget.

Solveig var så gullig och ställde upp som barnvakt medan vi smet iväg och såg de bästa i världen för tillfället - Plura och Carla så klart! Oj oj oj oj oj... jag är som sagt frälst! Vi köpte oss en fin-fin bok också. Signerad så klart!

En underbar helg med finfrämmat och allt!

/Jenni

Kär, jag är kär!

I Plura & Carla!!!!
Vilka härliga svettiga gubbar som jag bara vill ha mer av!
Jag och Andreas har varit iväg ikväll och sett herrarna spela akustiskt i en liten källarlokal i Alvesta och jag är frälst!
Ge mig mer, ge mig mer!!!

I love Plura och I love Carla!!!

/Jenni

Snön faller...

Snön faller och vi med den, långt långt in i sommaren.
Snön faller och vi med den, det blir mycket bättre sen.

Iväg med bilen genom flingorna, ingenvart, ingenvart.
Bara bort.

Snön faller och vi med den, snön faller nog länge än.
Har jag på känn.

Säg, minns du när vi stack ifrån stan som ett rövarpack.
Mitt i sommarn ifrån Hagas fest, när det regnade som mest.
Vi gömde oss i skogen med katter och vin.
Ingenvart, ingenvart bara bort.
Säg minns du, minns du det än, minns du den sommaren.
Vill du dit igen.

En är frisk och letar efter lyckan, en annan är full och letar efter kryckan.
En tredje är polis och samlar på falkägg, en fjärde kör in i bergvägg efter bergvägg.
En femte är främmande och minns ingenting.

Tjugoåtta ligger lågt, ligger lägre än en sjunken båt.
Långt till sommarn, långt till vår, tänd en brasa och torka dit hår.
Bärga båten och lägg upp den på land, snart ska vi segla igen.
Vart vi vill.

Snön faller och vi med den, snön faller till morgonen.
Då blir det ljust. (Ulf Lundell)




/Jenni

Läkaren.. igen

Då var det dax för ännu ett läkarbesök.
Denna gången var det en helkroppsgenomgång av Isolde.
Hon hade klagat på svid-kiss som hon uttryckte det och då hon haft feber nu i fem dagar, plus röda utslag i hårbottnen, så tyckte jag att en tid hos läkaren kunde vara till nytta.

Efter besiktningen så fick vi följande svar: urinprovet såg bra ut, troligtvis känns urinröret irriterat pga förkylningen. Öron och hals i fint skick. Likaså lungor och andra inre organ. Utslagen i hårbottnen kan vara rester av skorv från bebistiden som kan blomma upp i kombination med förkylning. Summa sumarum = Isolde är förkyld.

Ha ha ha, vilka nyheter va!

Två klistermärken senare så är jag nu hemma med två superpigga, glada och nöjda barn. Som på papperet är sjuka. Men beter sig som ytterst friska.

Nu lite Spöket Laban!

/Jenni

18. Min lögn

Faktum är att jag är en ytterst dålig lögnare. Jag har svårt att hålla rätt på vad jag sagt och inte sagt och drar mig därför in i det längsta från att behöva ljuga.

Vad jag däremot hanterar bättre, är att undvika att säga hela sanningen alltid. Ibland kanske det är en åsikt som jag inte vill basunera ut och då är det enklare att tiga och på så sätt undvika att ljuga. Nackdelen är ju att det ibland kan vara väldigt påfrestande att hålla inne med vad jag egentligen tycker och tänker, men de gångerna har jag vägt fördelarna mot nackdelarna och får väl nöja mig med det just då.

Så min lögn får väl helt enkelt bli att jag aldrig ljuger. För det är ju naturligtvis en lögn i sig...

/Jenni

17. Min favoriträtt

Detta är en lurig en.
Favoriträtter har jag så många av och vad som är godast kan variera lite från dag till dag, vecka till vecka och månad till månad.

Men en rätt som jag tycker är sååååå god just nu är laxlasagnen!



Recept för de som vill prova:

Lasagneplattor
400 g rökt lax
200 g bladspenat
1/2 purjolök
1 dl dill
7,5 dl matlagningsgrädde
1 fiskbuljongtärning
1/2 dl vitt vin

Stek upp spenat och purjolök. Tillsätt dillen.
Koka upp grädde, buljong och vin tills det tjocknar. Red ev med maizena.
Strimla laxen.
Börja med sås och avsluta med sås i en smord form. Varva sås, spenat, lax och lasagneplattor. Strö på liten riven ost på toppen.
In i ugnen i nedre delen på ca 200 grader i 30 minuter.

Servera med en härlig god sallad.

/Jenni

Skogspromenad

Trots feber och gnäll så klädde vi på oss och gick ut i skogen med ryggsäcken packad med te, vatten, smörgåsar och frukt. Lite russin och mörk choklad fick också följa med som extra lyx när man är sjuk.

Vi fick även sällskap av Sofie, Max och Lucas och det var som alltid trevligt.

Ungarna cyklade lite, körde med Bobby Car:en, sparkade på sparkcykeln, sparkade boll, gungade och klättrade lite och det var allt lite vårkänsla i luften.

Indra är nu feberfri men gnällig. Isolde har ännu högre feber och är allmänt hängig.
Andreas är snäppet piggare. Jag är frisk och kry men tycker mig ana lite snor på gång... hoppas hoppas det inte blir en förkylning även hos mig...

/Jenni

16. Om jag var tvungen att slåss med någon

Om jag verkligen var tvungen att slåss så skulle jag nog fan i mig inte banga heller. Jag skulle hela tiden vara livrädd att det skulle göra ont både här och där, och sen skulle väl tankarna vandra på vad som skulle hända med motparten. Men förhoppningsvis så skulle väl adrenalinet flöda så jag kunde slå utav bara helvete! Och vinna!!!

Nu är jag kanske inte den mest fysiska personen som ger utlopp för mina aggressioner genom att slåss, men samtidigt om jag skulle känna mig hotad eller skulle behöva försvara mig eller någon jag bryr mig om, så skulle jag nog inte tveka en sekund.

När jag känner mig lite rädd och osäker på situationen kan jag ibland greppa nycklarna så jag har den vassa delen ut mellan fingrarna, så jag är redo att köra nyckeln i halsen/ögat/benet eller var jag nu behöver sikta... lite sinnesjukt att jag faktiskt sitter med nyckeln så redo, men det känns genast lite tryggare. Ett tag hade jag peppar i handväskan vill jag minnas. Jag har även haft tårgas (tror det var i USA eller Nya Zealand...) och har även någon form av larm som ligger i någon låda och skräpar. Vet dock inte hur det fungerar så det lär ju bli liggande...

Måtte jag slippa använda något av mina knep!

/Jenni

Vård av familj - VAF

Som jag misstänkte igår, så hade Isolde feber... inte mycket men ändå. I morse var febern något högre så dagis var uteslutet. Indras feber kvarstod och Andreas var i samma skick som tidigare, dvs uselt. Så jag hade inte mycket till val än att stanna hemma från jobbet och vårda familjen.

Efter en mysmorgon i soffan framför barnkanalen (sådan lyx får man ha när man är sjuk) så åt vi frukost och sen släpade jag med barnen till Maxi för veckohandling. Det gick alldeles utmärkt, kanske för att de fick både barntuggummi från Apoteket, banan vid fruktdisken och sen en Hello Kitty pinnglass innan hemgång... Men å andra sidan så hade ju faktiskt båda feber så det var väl ingen större fara egentligen.

Väl hemma lagade jag lunch till de sjuka tre, hemmagjorda köttbullar och potatis, medan jag glömde mig själv, så det fick bli typ nada. Orkade inte med ett nytt projekt mat samtidigt, utan spelade lite tv-spel medan Indra sov. Efter detta bad och dusch för samtliga och sedan åkte jag iväg med Indra till jourläkaren som sagt.

Öroninflammation på vänster öra och vätska bakom höger öra... stackars lilla skrutten. Och inte har jag fattat att hon har haft ont i örat. Lilla hjärtat... tycker så synd om henne. Men hon var lika glad för det och ville inte alls åka från vårdcentralen. Lite hostmedicin och koksaltsnässpray senare så sover de båda gott i alla fall.

Andreas fick kurera sig vidare medan jag kilade över till Solveig för lite stickning och te!

En smarrig fisksoppa hanns även med, så lite mat har jag ju fått!

Imorgon, VAF igen, och kanske vi kan vara ute lite om vädret tillåter det. Regnar det så går jag inte ut, då släpper jag ut dem själva, ha ha!

/Jenni

Jourläkaren nästa

Indra har fortsatt feber och hosta så efter ett samtal till vårdcentralen så blir det nu ett besök hos läkaren för säkerhets skull....

/Jenni

15. En person jag vill(e) träffa

Det fanns en person som jag gärna ville träffa och denna person fick jag äntligen träffa idag!!!

Min finaste och bästaste Parla har sedan snart ett år haft en kärlek i sitt liv som jag sjukt nog inte lyckats träffa tidigare. Men idag så kom så äntligen dagen då jag fick träffa den fina i egen hög person och jag är SÅÅÅÅ glad för hennes skull. Det verkar vara en lika fin kille som min alldeles egen prins och jag tror och hoppas att vi kommer träffa de båda snart igen.



/Jenni

Feberyra

Saker man kan göra trots att ungen har feber:

Jobba - med ungen (i detta fallet Indra) i knät eller på en stol bredvid sig.
Mysa - i soffan framför en film, eller i sängen nära nära.
Fika - på café eller hemma.
Åka till Göteborg.
Gå på promenad och titta på pinnar och vatten.
Gå på museum
Hälsa på vänner

Sedan om detta är att rekommendera det låter jag vara osagt, men Indra har då överlevt varje moment men sover gott nu. Men å andra sidan med feber konstant sedan fem dagar så är man nog rätt mörbultad...

Nu håller jag tummarna att Isolde klarar sig då hon så innerligt längtar till gymnastiken imorgon på dagis. Jag skulle sörja innerligt om hon inte fick gå...

Andreas är mer död än levande, stackars fina.

Själv mår jag som en prinsessa! Oförskämt bra med andra ord!

/Jenni

På vift

Med en febrig Indra så fick jag stanna hemma från jobbet igår.
Eller det gjorde jag ju egentligen inte heller för jag var inne med Indra och jobbade halva dagen...

Och idag var jag på vift med en kollega, Sven, och vi var på kundbesök i Forsheda och Hillerstorp.

Väl tillbaka i Växjö hängde jag på kontoret en stund över en veggoburgare från Max innan jag åkte vidare till Charlotte som hade Me & I-party.

Nu är jag hemma igen efter en lång dag på turné.

Imorgon bär det av till Göteborg om om om... om inte det vänder i sjukdomsbilden här hemma. Nu verkar det inte bättre än att Andreas blir hemma från jobbet imorgon och således även Götet... men då sticker jag banne mig själv med barnen! Den som lever får se.

/Jenni

14. Om jag hade 107 301 592 kronor

Det är ju en väldans massa pengar så frågan är snarare vad jag inte skulle göra om jag hade så mycket pengar?

Jag är väl inte så olik många andra när min första tanke är att göra mig själv skuldfri. Därefter skulle jag nog fundera på att köpa ett alternativ till älskade LOD:en (hur mycket jag än tycker om den) och kanske köpa en mindre, nyare variant av bil.

Sedan skulle jag naturligtvis investera på ett eller annat sätt och trygga framtiden lite för oss alla.

Några resor skulle nog också klämmas in och kanske att man kunde prova på att bo i lite olika länder och se vad man gillar det. Inte att jag inte provat detta innan, men jag har ju aldrig gjort det med barn och allt. Och med obegränsad ekonomi så skulle det onekligen vara så mycket enklare.

Ett sommarhus på Österlen skulle också snabbt införskaffas liksom en lägenhet i någon storstad (i Europa). Kanske Rom, om det inte vore för de sabla italienarna..

En jädra massa böcker och skivor skulle också införskaffas. Men då behöver jag genast mer utrymme här hemma, så en källare eller en övervåning får ju införskaffas då...

Ja listen på vad man skulle kunna göra för så mycket pengar kan göras lång. Det jag vet att jag inte skulle göra dock, är att sluta jobba och bara leva lyxliv. Det skulle vara alldeles för tråkigt och enformigt för en social butterfly som jag! Kanske inte att jag skulle behöva jobba heltid, men jag vill nog gärna ha ett meningsfullt jobb som jag kan gå till varje dag.

/Jenni

Semla utan socker?

Insåg när fjärde semlan presenterades för mig i morse (inte fjärde idag, men dock fjärde i år) och jag tackade nej för fjärde gången, att jag trots allt blev lite sugen.

Skickade därför bud med Andreas. Att köpa en semla utan socker? Nej då... utan att köpa hem lite mörk choklad som jag avnjöt till kaffet när han tryckte i sig en semla.

Gick lika bra det och faktum är att jag så här två månader in i mitt sockerfria (någorlunda) liv, inte saknar det för fem öre. Kan det vara så bra att jag är avvänjd från mitt sockerberoende? Inte vet jag, men jag ser ingen anledning att börja igen. Inte än på ett tag i alla fall. Det är ju som att sluta röka. Har man väl slutat finns ju ingen anledning att börja igen...

/Jenni

13. Något bra

Något som är bra är att jag har världens bästa grannar.

Mina allra närmsta grannar är Solveig på ena sidan, med hästar och katter som förgyller tillvaron. Solveig är min privata hovleverantör av hästskit. Tillika trädgårdskonsult. Stickrådgivare. Studiehandledare. Och lite som en extra-mamma.

På den andra sidan har jag Gunnel, med Mitzu och en hund, som förvisso bor lite längre bort, men tillräckligt nära ändå! Även hon kan titulera sig trädgårdskonsult och stickrådgivare. Dessutom är hon sällskapsdam på cykelturer under ljumma sommarkvällar.

Förflyttar man sig några hus så hittar vi många andra trevliga grannar som vi träffar lite då och då. Förra sommaren hade vi en liten picknick på bryggan i gölen hos ett par grannar vilket var mycket trevligt. Alla är så trevliga och det är en ren fröjd att bo i byn.

Tar man sig ännu lite längre bort så hittar vi alla tjejkompisar med tillhörande barn. Vi är ju ett stort gäng mammor (plus pappor) i bygden med barn mellan åldrarna 0 och 5 år. Skulle tro att vi är 10 familjer med ca 2 barn i varje familj. Vi försöker träffas lite då och då. Vissa träffar jag oftare än andra, men vi håller alla kontakten i alla fall.

Jag ser det som en ren lyx att få bo så här bra. Världens finaste hus, så klart, med världens trevligaste grannar!

/Jenni

Frön i jord

Äntligen har mina första små frön åkt i jorden!

Idag har jag preppat ett helt bord för den nalkande våren.

Purjolök
Broccoli
Kronärtskockor

Blomstertobak
Trädgårdsriddarsporre
Salvia

Nästa projekt är att plantera om mina pelargoner.

Sen är det bara att vattna och vårda fram till frosten är ett minne blott...

Etapp två kommer i april!

/Jenni

12. Något dumt

Något som jag tycker är mycket dumt är den outvecklade kollektivtrafiken i min stad.

Jag bor så nära stan men ändå så långt borta. 8 km är nära när man åker bil. Det är genom skogen och sen är man framme. Inga stoppljus. Nästan ingen trafik. Och endast 8 minuter bort.

Ska man cykla så får man nog räkna minst 30 minuter om man inte vill vara helt slut när man kommer fram till sin destination.

Väljer man att gå så får kan kanske dubbla tiden. Har aldrig provat om jag ska vara ärlig. Kommer nog inte göra det heller. För lång tid och sen ska man ju hem också...

De gånger jag saknar möjligheten att ta en buss är ofta. Om man ska in till stan och shoppa. Gå på bio. Gå ut och äta. Gå på after work. Dricka vin hos vänner. Ja listan kan göras lång. Men ända ut hit (dvs inte långt alls) så är det helt omöjligt att ta sig utan egen bil. Ja det är klart att man kan hoppa in i en taxi. Men för 300:- (grovt uppskattat) så kan jag tänka mig många roligare saker att göra.

Så min förhoppning är att med det nya området som ska byggas inte långt härifrån, att det kanske blir lite lättare att ta sig hem på kollektivt sätt!

/Jenni

11. Det pinsammaste jag gjort

Vågar jag verkligen berätta det här då är ju frågan...?

Ok då... shoot!

Jag var väl en si så där 19 år ungefär. Hade flyttat från Sollefteå till Östersund med familjen och skulle nu hälsa på gamla kompisar för första gången på ett bra tag. Det är vinter och juletider och biljetter var köpta till det hippaste utestället just då (Hallsta). Drycken var fixad och jag tog bussen med lite starksprit (varför i hela helvete skulle dricka sånt förstår jag än idag inte men det är ju en annan fråga) och några 7,5:or (starköl). Mat hann jag knappt äta, men slängde väl i mig en kebab eller så tror jag minsann när jag kom fram. Lättare var det med de alkoholhaltiga dryckerna.

Det var en rolig kväll, vi pratade och skrattade och laddade inför kvällen ute! Sen skulle jag bara gå och kissa. Och the rest is history och banne mig preskriberat vid det här laget. Jag är ju dock 35 nu och det har ju gått några år sedan det hände.

Vad som hände?
Jo, jag hade väl druckit lite väl mycket, lite väl snabbt, på tom mage i princip, och väl på toaletten så kom verkligheten ikapp mig.

När jag vaknar nästa morgon så är jag omringad av ett antal sjuksystrar som undrar hur jag mår...? Jo jag mådde ju hur jädra bra som helst (ännu en gåva jag har att jag aldrig blir bakis i princip) och började känna efter om jag brutit några armar eller ben. Nej... inte det. Jag ringde då till H som jag skulle sova hos, men hon var inte körbar så jag fick snällt vänta på sjukhuset. Ha ha! Där låg jag fullt frisk och läste tidningar och åt frukost i godan ro. Sen åt jag lunch och fick besök av Hoppen som jobbade extra där då... Sedan blev jag äntligen utskriven och på lappen stod det:

Intagen pga akut alkoholintox eller dylikt...

Pinsamt så det förslår då jag dessutom åkt ambulans in kvällen innan. Varför ambulans? Jo mina kära vänner skulle ju gå ut och pallade inte ansvara för mig som däckat på toaletten och tyckte att ambulansen var ett bra sätt. Så när ambulansmännen dök upp så tjatades det om kateter från Högga medan H och L poserade framför ambulansen under glada skratt. Nästan synd att jag missade hela dramat själv för det låter ju onekligen som en fars!

Nu är ju detta så många år sedan det hände att det snarare känns som en film jag sett än som att det verkligen hände mig på riktigt. Men så var det.

/Jenni

Picknick i det fria

Årets första picknick ute i naturen är avklarad!

Jag och barnen packade varsin ryggsäck med en massa gott; te, smörgåsar, frukt och vatten, och åkte hem till Sofie, Max och Lucas. Sen gick vi en liten promenad i skogen och hamnade till sist på Ekebacken där vi avnjöt vår picknick i vårsolen.

Det var alldeles underbar härligt och vårigt! Barnen lekte och vi solade. En alldeles förträfflig förmiddag helt enkelt!

/Jenni

10. Något jag aldrig kan tänka mig att vara utan

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att vara utan böcker och musik.

Jag har alltid en bok på gång. För tillfället varvar jag studielitteratur (organisation och ledarskap) med skönlitteratur och det fungerar bra. Bland böckerna så väljer jag och vrakar inom många olika kategorier, allt från hårdrocksbiografier till chic lit-böcker. Ingen bok är för dum/dålig/konstig/pretto att läsa när jag får välja.

Musik är alltid närvarande på samma sätt. Jag lyssnar på radion hela dagarna och snappar där upp nya låtar, nya artister och nya konstellationer. Därefter surfar jag raskt in på Spotify - min bästa vän - och hittar mina nya fynd. Skivor köper jag när det är de absoluta favoriterna som tål att lyssnas på om och om och om igen. Här kan vi hitta Sophie Zelmani, Anna Ternheim, Olle Ljungström och många andra. Konserter försöker jag gå på så ofta jag kan och har möjlighet. Malmöfestivalen är mitt Mecka. Där har jag under flera år njutit av bra musik och helt gratis dessutom.

Så mitt val är enkelt. Ta bort de flesta materiella ting, men låt mig ha kvar mina böcker och min musik så är jag glad!

/Jenni

9. Vad jag kan tänka mig att förlora

Jag är ingen dålig förlorare, så i spel förlorar jag gärna. Eller gärna är kanske lite överdrivet, men det bekommer mig inte.

Sen skulle jag kunna tänka mig att förlora mitt jobb. Jag har varit med om det tidigare och det är inte jordens undergång. Jag älskar förvisso mitt jobb och trivs så himla bra. Men det betyder ju inte att det inte finns fler jobb där ute i världen som kan vara minst lika bra.

Jag skulle även kunna tänka mig att förlora mitt hus. Det däremot skulle kännas jävligt surt eftersom jag inte för något i världen skulle vilja flytta härifrån. Men om vi hamnar i en fas i livet där det inte är hållbart att bo kvar (tex om jag skulle förlora jobbet och Andreas också) så naturligtvis inser jag ju att jag då måste flytta. Och även detta har jag ju varit med om många många gånger. Alltså att flytta. Inte från ett hus av de orsakerna, men just att flytta och gå vidare. Och jag vet ju att det finns fler idyller i världen som kan bli underbart bra i slutändan.

Förlora en förälder har jag också avklarat, så det vet jag också att jag reder ut. Inte roligt på något sätt, men det är ju livets gilla gång att man dör. Tråkigt och tragiskt när det inträffar för tidigt i livet, men det går ju inte heller att styra över så det är ju bara att gilla läget på något krasst vis.

Vad jag däremot inte kan tänka mig att förlora är min man och mina barn. Nu vet jag att det finns massor med människor där ute som förlorat både man och barn och att livet går vidare ändå. Men det vill jag helst inte tänka på, utan det enda jag inte kan tänka mig att förlora är kort och gott det!

/Jenni

Halvtid, Hosta och Hänt i Veckan

Halvtid - ja Lillan har varit här halva tiden nu. Hon kom i måndags och åker igen på fredag. Dessvärre kom hon hit med en förkylning som blev lite värre redan på tisdagen så hon är inte i toppform och hostar och ojar sig lite emellanåt. Ungarna struntar i vilket, de är lika glada ändå!

Hosta - ja det gör vi nästan alla i hushållet just nu. Jag har hostat så jag har träningsvärk och riktigt drar mig för att sätta igång en tokhostattack. Hostmedicinen de säljer på Apoteket kan de lika gärna stoppa upp någonstans, för inte fan hjälper den i alla fall.
Indra är boven i dramat. Hon blev hes för snart två veckor sedan och sen kom febern och hostan, så i princip hela förra veckan var hon sjuk. Sen fick Isolde hostan, och sen jag... Andreas har klarat sig. Och jag och Isolde har sluppit febern. So far i alla fall. Och nu är som sagt Lillan här och hostar i kapp med oss andra.

Hänt i Veckan - ja vad har hänt? Måndag syjunta där jag faktiskt stickade till skillnad från förra veckans kväll med Lindas gäng. Tisdag - Sofie och barnen kom på middag och vi gjorde torsk i ugnen med mandeltäcke, potatis och massa grönsaker. Onsdag, dvs idag, - Föräldramöte på dagis. Alltid trevligt att träffa föräldrar och bekanta och alltid roligt att få höra om hur det går till på dagis en helt vanlig dag. Man slutar aldrig förvånas över hur duktiga barnen är!

Imorgon torsdag och inga planer. Bara vara hemma med Lillan, sista kvällen. Soppa på menyn, liksom i måndags (broccolisoppa) och idag (fänkål- och hasselnötssoppa) och det lutar åt morotssoppa.

Fredag - hemmakväll.

Lördag - Ev lekträff med Sofie & barnen om Andreas vill ha lite egentid.

Söndag - Per & Jill vid något tillfälle.

Sen ska det klämmas in lite plugg och jag längtar till hosteländet är borta så jag kan köra lite Zumba igen!
Och! I helgen ska jag kanske börja förså lite fröer... LÄNGTAR!!!!

/Jenni

8. Det svåraste beslut jag tagit

Beslut står vi inför varje dag.
Allting vi gör styrs av val, prioriteringar och slutligen beslut.

Så vilket är då det svåraste beslutet jag har tagit?
Mycket bra fråga.

Kan det vara att skaffa barn? Inte för den sakens skull att jag tvekade en sekund att skaffa barn med Andreas. Utan snarare att gå från två vuxna individer till att skaffa ett nytt litet liv som är helt beroende av dig som vuxen och där du automatiskt sätter ditt "gamla" liv on hold, om man nu hade en pausknapp man kunde trycka på.

Fast egentligen är det ju inget svårt beslut i den bemärkelsen. För det är ju det mest underbara som har hänt mig och som jag har haft den stora turen att få uppleva två gånger till och med.

Kanske jag är så lyckligt lottad att jag har sluppit svåra beslut so far. Eller så har jag undvikit att fastna i fällan...

/Jenni

7. Det bästa med mitt hem

Det allra bästa med mitt hem, är just att det är mitt hem! Alltså MITT! Eller egentligen är det ju bankens hem.. men ändå. Det är ju vi som inrett det med våra möbler och våra käraste ägodelar och det är ju här vi bor.

Den bästa saken i vårt hem måste ju vara sängen! Jag älskar att sova! Speciellt när det är nybäddat med krispiga rena lakan.. mmm.... ljuvliga känsla!

Synd bara att jag sover mindre än vad jag borde eller snarare än vad jag kunde. Istället för att lägga mig så sitter jag vid datorn, tittar på tv eller befinner mig någon annanstans... och egentligen så längtar jag hela den senare delen av kvällen tills jag får krypa ner!

Nu är det bara ett par timmar bort!

/Jenni