Insåg när fjärde semlan presenterades för mig i morse (inte fjärde idag, men dock fjärde i år) och jag tackade nej för fjärde gången, att jag trots allt blev lite sugen.
Skickade därför bud med Andreas. Att köpa en semla utan socker? Nej då... utan att köpa hem lite mörk choklad som jag avnjöt till kaffet när han tryckte i sig en semla.
Gick lika bra det och faktum är att jag så här två månader in i mitt sockerfria (någorlunda) liv, inte saknar det för fem öre. Kan det vara så bra att jag är avvänjd från mitt sockerberoende? Inte vet jag, men jag ser ingen anledning att börja igen. Inte än på ett tag i alla fall. Det är ju som att sluta röka. Har man väl slutat finns ju ingen anledning att börja igen...
/Jenni
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar