11. Det pinsammaste jag gjort

Vågar jag verkligen berätta det här då är ju frågan...?

Ok då... shoot!

Jag var väl en si så där 19 år ungefär. Hade flyttat från Sollefteå till Östersund med familjen och skulle nu hälsa på gamla kompisar för första gången på ett bra tag. Det är vinter och juletider och biljetter var köpta till det hippaste utestället just då (Hallsta). Drycken var fixad och jag tog bussen med lite starksprit (varför i hela helvete skulle dricka sånt förstår jag än idag inte men det är ju en annan fråga) och några 7,5:or (starköl). Mat hann jag knappt äta, men slängde väl i mig en kebab eller så tror jag minsann när jag kom fram. Lättare var det med de alkoholhaltiga dryckerna.

Det var en rolig kväll, vi pratade och skrattade och laddade inför kvällen ute! Sen skulle jag bara gå och kissa. Och the rest is history och banne mig preskriberat vid det här laget. Jag är ju dock 35 nu och det har ju gått några år sedan det hände.

Vad som hände?
Jo, jag hade väl druckit lite väl mycket, lite väl snabbt, på tom mage i princip, och väl på toaletten så kom verkligheten ikapp mig.

När jag vaknar nästa morgon så är jag omringad av ett antal sjuksystrar som undrar hur jag mår...? Jo jag mådde ju hur jädra bra som helst (ännu en gåva jag har att jag aldrig blir bakis i princip) och började känna efter om jag brutit några armar eller ben. Nej... inte det. Jag ringde då till H som jag skulle sova hos, men hon var inte körbar så jag fick snällt vänta på sjukhuset. Ha ha! Där låg jag fullt frisk och läste tidningar och åt frukost i godan ro. Sen åt jag lunch och fick besök av Hoppen som jobbade extra där då... Sedan blev jag äntligen utskriven och på lappen stod det:

Intagen pga akut alkoholintox eller dylikt...

Pinsamt så det förslår då jag dessutom åkt ambulans in kvällen innan. Varför ambulans? Jo mina kära vänner skulle ju gå ut och pallade inte ansvara för mig som däckat på toaletten och tyckte att ambulansen var ett bra sätt. Så när ambulansmännen dök upp så tjatades det om kateter från Högga medan H och L poserade framför ambulansen under glada skratt. Nästan synd att jag missade hela dramat själv för det låter ju onekligen som en fars!

Nu är ju detta så många år sedan det hände att det snarare känns som en film jag sett än som att det verkligen hände mig på riktigt. Men så var det.

/Jenni