Om jag verkligen var tvungen att slåss så skulle jag nog fan i mig inte banga heller. Jag skulle hela tiden vara livrädd att det skulle göra ont både här och där, och sen skulle väl tankarna vandra på vad som skulle hända med motparten. Men förhoppningsvis så skulle väl adrenalinet flöda så jag kunde slå utav bara helvete! Och vinna!!!
Nu är jag kanske inte den mest fysiska personen som ger utlopp för mina aggressioner genom att slåss, men samtidigt om jag skulle känna mig hotad eller skulle behöva försvara mig eller någon jag bryr mig om, så skulle jag nog inte tveka en sekund.
När jag känner mig lite rädd och osäker på situationen kan jag ibland greppa nycklarna så jag har den vassa delen ut mellan fingrarna, så jag är redo att köra nyckeln i halsen/ögat/benet eller var jag nu behöver sikta... lite sinnesjukt att jag faktiskt sitter med nyckeln så redo, men det känns genast lite tryggare. Ett tag hade jag peppar i handväskan vill jag minnas. Jag har även haft tårgas (tror det var i USA eller Nya Zealand...) och har även någon form av larm som ligger i någon låda och skräpar. Vet dock inte hur det fungerar så det lär ju bli liggande...
Måtte jag slippa använda något av mina knep!
/Jenni
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar