För mig är andlighet något väldigt odefinierbart och ogreppbart.
Inte så att jag inte tror på det eller att jag tycker det är konstigt eller märkligt. Utan mer att jag själv inte riktigt har funnit det där djupa innerliga andliga som en del säger sig ha funnit...
Kanske är mitt nirvana längre bort än så?
Kanske har jag inte gåvan?
Kanske har inte min tid kommit för det andliga ännu?
Kanske är jag inte mottaglig?
Kanske har jag inte tålamod nog?
Kanske är jag fel person för andlighet?
Kanske jag redan är andlig?
Det finns ju inga svar och således väldigt många frågor.
Oavsett, så tror jag att det kan vara bra med en släng andlighet lite då och då. I den form som man själv känner passar in i livet just där och då. Kanske är det en stunds avslappning framför tv:n där man kopplar bort alla måsten i vardagen. Eller så är det lite meditation där man lyssnar på avslappningsmusik eller bara sjunker in i sig själv. Någon kanske yogar och hittar ett inre lugn där. En annan springer fort och glömmer allt som är runt omkring.
Jag har min lilla andlighet på olika sätt. Jag försöker slappna av med att läsa, sticka, vila, titta på tv, gå ut och gå. Men samtidigt så kan jag ligga på spikmattan och verkligen koppla bort allt. Meditera har jag ännu inte gett mig in på djupare än djupandning men där har jag mycket att lära det inser jag ju.
Så mitt motto är; in med en släng andlighet i vardagen så känns livet kanske lite lättare där och då!
/Jenni
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar