Dag 17 – Ditt favoritminne

Minnen.
Nu är vi där igen.
I min minnesbank och rotar runt.
Jag har ju en knökfull minnesbank som jag älskar att grotta ner mig i.
Många fina minnen och andra minnen som inte är fullt så roliga.

Ett minne som ploppar upp är när jag under en sommar i min ungdom, fick för mig att sommarjobba med att sätta plant. Sätta plant för den oinvigde är ett jobb från helvetet. Du måste vara klädd i täckande klädsel från topp till tå pga något gift (???!!!) på plantorna som var farligt att få på huden. Dessutom är det ju varmt på sommaren och mygg så in i helvete i Norrland så du svettas halvt ihjäl dig i utstyrseln men har inget val för du dör om du klär av dig. Sen är du utplacerad i skogen. Så klart. Men ändå. I skogen när du är typ 17 och bara vill ha kul. Då ska du gå runt i en myggig, tråkig, intetsägande skog utan träd (för det är ju därför du är där) och sätta ner små granplantor med hjälp av något slags redskap.

Tanken var att jag skulle sätta plant i en månad och tjäna fett med pengar. Efter första dagen gick jag hem och grinade och sa att ALDRIG att jag gör det här mer. Sen tänkte jag att ok jag får väl ge det en dag till i alla fall. Och gick dit en dag till för att komma hem och tycka likadant. Då sjukskrev jag mig och bojkottade hela skiten och flög till Malmö i ett studs och började jobba med mitt vanliga sommarjobb som framstod som rena himmelriket efter detta. Nämligen att städa på hotell. Fatta vilket lyxliv i jämförelse. Jag bodde i metropolen Malmö, jobbade mellan 06 och 13 (vill jag minnas) med att städa lite hotellrum. Sen låg jag på stranden och glassade och kollade på killar på eftermiddagarna. Sen kom Linda ner och hälsade på och vi drog över till Köpenhamn och levde livets glada dagar. Och så trodde jag i min enfald att jag skulle palla med en hel månad i skogshelvetet. Skulle inte tro det...

Det enda som förgyllde de två (eller max tre) dagarna jag trots allt befann mig i skogen, var ett par killar som var där av samma anledning som jag. De hade med sig en bandspelare och poppade sjukt roliga låtar där i skogen så vi skrattade gott och sjöng med för fulla muggar. Det var ju ändå ingen som hörde oss. Men inte ens detta kunde väga upp för hur ofattbart vidrigt sommarjobbet ändå var.

Så vad ni än gör out there, få aldrig för er att sätta plant. Ni kommer ångra er. Jag lovar!!!

/Jenni